Utflykt i vinets tecken

Det tar inte lång tid innan samtalen kommer i gång mellan borden. Det kan förstås ha något att göra med det utsökta vinet. 
– Det finns inget som för samman människor på det sätt som mat och vin gör, säger de tre vännerna från Østfold i Norge som har bjudit in mig till deras bord. Den goda stämningen vid bordet är en bekräftelse på just det.

Kvalitetshopp

Limnos är kanske inte en plats man spontant förknippar med vin. Ön verkar karg och oregerlig, och den vulkaniska jorden är mager. Men under den till synes karga ytan är jordmånen ofta rik. Den här gåvan från naturen har fostrat en vinkultur som går tillbaka till förkristen tid. En av dem som nämner den utsökta druvsorten "Limnio" är Aristoteles, antikens största tänkare. 

– Som kännare av det goda livet uppskattade Aristoteles de lokala druvornas karaktär, förklarar Eleftheria Konstantara, som växt upp på Limnos.
Hon menar att vinerna på Limnos inte är speciellt jämförbara med det man hittar på andra sidan Joniska havet. Tvärtom. Grekland och Limnos - en ö som har behållit mycket av sin ursprungliga karaktär har tagit kvantsprång i kvalitet under det senaste decenniet.

Sedan antiken

Eleftheria tar med folk på vinturer runt ön. Hennes utflykter är uppenbarligen populära. Alla bord är upptagna när vi sätter oss ner med glasen framför oss på led och Eleftheria börjar berätta om vinkulturens spännande resa. I världen och Grekland i allmänhet, och Limnos i synnerhet.

– Mitt vinintresse är kopplat till minnen jag har från uppväxten, förklarar Eleftheria när föreläsningen är över och hon går runt mellan borden. Som i de flesta kulturer runt norra Medelhavet var vin en lika naturlig del av den grekiska måltiden, nästan som salt och peppar är på våra breddgrader.
Föreläsningen har gjort oss lite klokare, både på Limnos som semesterö, men också som en plats lämplig för vindruvor. Eleftheria berättar om Hefaistos, den grekiska eldguden, som enligt legenden hade sin smedja på Limnos, och om de inhemska druvorna här – som Limnio och Muscat – som trivs i den näringsrika, vulkaniska jorden. Ett faktum som bland annat förklarar varför ön blev en central vinproducent för mer än 2 000 år sedan.
Däremellan häller Eleftheria generöst upp i glasen. Vi har gott om tid, även om vinkooperativet i utkanten av Myrina bara är första stoppet.

Starkare drycker

Lite längre in på ön – ett stenkast från ett av Limnos populäraste restauranger – serveras vi en betydligt starkare dryck. Tsipouro är en aperitif som enligt spritmakaren Nicolaos inte får förväxlas med den långt mer kända ouzon.
– Den här drycken håller sig till receptet, förklarar han.

Nicolaos bor i utkanten av den lilla byn Sardes en bit in på ön. Gömman vi befinner oss i påminner mest om en illegal verksamhet där ljuset från gatlyktorna inte når hela vägen. Den stickande känslan av något skumt förstärks av skymningen som gradvis omsluter oss.
– Yamas! säger Eleftheria som smuttar på "eldvattnet" som huvudsakligen görs på de druvor som inte lämpar sig för vin.
Sprithalten är 50 procent och något de flesta kanske skjuter upp till efter middagen, och middagen väntar på oss ett par hundra meter längre ner på gatan, så vi smuttar försiktigt på de två sorterna som erbjuds – med eller utan anis.
När vi efter en dryg halvtimme vandrar mot middagen har krogen Mantella börjat fyllas på.
– Här är det en bra blandning av både ortsbor och turister, förklarar ägaren när han guidar oss till bordet.
– Det bådar gott för framtiden, säger mina bordskompisar innan han tar dryckesbeställningen.
– Vin, säger raden av förväntansfulla matgäster på varsin sida om långbordet nästan unisont.

Det blir en sen kväll...

Text & bild: Bjørn Moholdt, resejournalist