Berlinmuren
Berlinmuren föll 1989, men spåren av den finns i allra högsta grad kvar i Berlin. Är du en förstagångsbesökare är det nästan ett måste att se resterna av muren och kanske besöka museet Haus am Checkpoint Charlie. Det är faktiskt svårt att besöka staden utan att råka stöta på spår av muren som formade det moderna Berlin.
Monumentet över Berlinmuren
Är du intresserad av Berlinmuren och dess historia bör du absolut besöka Monumentet över Berlinmuren (Gedenkstätte Berliner Mauer) på Bernauer Strasse, en bit norr om centrum. Monumentet är ett minnesmärke över delningen av Berlin och de som dog när de försökte fly från öst till väst. Utöver själva minnesmonumentet finns här ett besökscentrum, ett dokumentationscentrum, en utomhusutställning längs den forna gränsen samt Kapelle der Versöhnung – försoningskapellet.
De olika utställningarna levandegör murens och Tysklands historia på ett respektfullt och intressant sätt. Här finns även en 60 meter lång sektion av muren bevarad som den var när muren föll 1989, med innermur och vakttorn. Den delen av muren är avspärrad för besökare, men man får bra utsikt över området från tornet i dokumentationscentrumet.
Checkpoint Charlie
Checkpoint Charlie var den mest kända av gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin och blev en symbol för det kalla kriget. Gränskontrollen låg på Friedrichstrasse, mellan stadsdelarna Mitte och Kreuzberg och den amerikanske och sovjetiska sektorn av Berlin. Här kunde utlänningar, östtyska funktionärer och personal från de allierades militärorganisationer passera gränsen.
Numera är den forna gränsövergången en populär turistattraktion. Gatstenar markerar var gränsen gick, och en modell av vakthuset och skylten som markerade gränsövergången har uppförts. Modellen är baserad på den första versionen av vakthuset som byggdes 1961. Utställningsväggar längs Friedrichstrasse och Zimmerstrasse berättar om Checkpoint Charlies historia. Här finns också ett privat museum, Haus am Checkpoint Charlie, som bland annat dokumenterar flyktförsöken som gjordes här.
Berlinmurens historia
Efter andra världskriget delades Berlin i fyra sektorer, som vardera kontrollerades av en av de allierade styrkorna: USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjet. Den sovjetiska sektorn blev Östberlin, medan de övriga sektorerna blev Västberlin. Gränsen mellan Öst - och Västtyskland stängdes i början av 1950-talet, men gränsen som fanns i Berlin förblev relativt öppen. Därmed blev Berlin den främsta rutten för östtyskar som flydde till väst. Berlinmuren byggdes 1961 för att stoppa den allt kraftigare flyktingströmmen av framför allt unga och välutbildade östtyskar.
Natten mellan den 12 och 13 augusti stängdes plötsligt gränsen – taggtråd rullades ut, hinder uppfördes och gator grävdes upp. Familjer, vänner och grannar splittrades obarmhärtigt. Nästa steg var att skapa ett ca 100 meter brett ingenmansland för att försvåra flyktförsök – alla byggnader som låg intill gränsen revs och ett parallellt staket uppfördes. Ingenmanslandet, som ofta kallades dödszonen, fylldes med sand och grus. Så småningom började man uppföra betongmuren, som förstärktes med många sorters hinder på den östtyska sidan. Den västtyska sidan av muren täcktes efterhand av färgglad graffiti som protesterade mot murens existens.
Muren hade avsedd effekt – det blev mycket svårt för östtyskar att fly till väst. Ca 5000 personer lyckades ändå fly under åren. 574 av dessa var gränsvakter. Uppfinningsrikedomen var stor: man grävde tunnlar, försökte flyga luftballong eller köra bilar i full fart genom spärrarna vid gränsövergången. Det blev dock allt svårare att fly i takt med att fler hinder uppfördes.
Uppgifterna om hur många som dog under flyktförsöken varierar, men uppges vara minst 136 och kanske drygt 200. Muren låg helt och hållet på östtyskt område, därför kunde västtyskar inte ingripa om en flykting låg skadad i ingenmanslandet. Det mest berömda fallet var när 18-årige Peter Fechter sköts på sin flykt strax intill Checkpoint Charlie 1962 och tilläts förblöda på fel sida muren av östtyska vakter, inför ögonen på västerländsk media.
Berlinmurens fall
1989 tilltog återigen flyktingströmmarna från Östtyskland, när gränserna mot Ungern och Österrike blev lättare att passera. Det utbröt demonstrationer för demokrati runt om i Östtyskland som satte press på regimen. Reformer pågick i andra östländer och även i Sovjet. Den 9 november beslutade kommunistpartiets politbyrå att tillåta privata besök i Västberlin från och med nästa dag, men ansökan skulle krävas. En funktionär fick hålla i den efterföljande presskonferensen och eftersom han inte visste när reglerna skulle börja gälla, svarade han ”med en gång” på en fråga om när från en journalist. Västtysk TV gick snabbt ut med nyheten, men glömde rapportera om tillägget att ansökan krävdes för besök. Tusentals människor begav sig till gränsövergångarna, strax innan midnatt öppnades gränsen av förvirrade vakter och murens fall var ett faktum. Redan samma natt började människor riva bitar av muren och ta med sig som souvenirer. Berlinbor från både öst och väst dansade vid muren och firade sin nyfunna frihet tillsammans.
Berlinmuren revs slutgiltigt sommaren 1990 av östtysk militär. Den 3 oktober samma år återförenades Väst- och Östtyskland. Idag återstår tre korta sektioner av muren som minnesmärken. Den gamla gränsen markeras av gatstenar och ränder genom hela staden. Delningen av staden har förstås även lämnat andra spår, inte minst i arkitektur och kultur. Men under åren som gått sedan murens fall har Berlin blivit en alltmer enad stad, och en mycket populär destination för weekendresor.