5 pärlor i Toscana och Umbrien

Nationen Italien är ung, bara drygt 150 år. Men kulturen är förstås gammal. I landskap som Toscana och Umbrien är det är mer regel än undantag att gatunätet bygger på en gammal romersk stadsplan, att rådhusets fasad sett likadan ut sedan nordisk vikingatid och att familjen som driver ostbutiken tillverkat sin pecorino i åtminstone åtta generationer. Det skapar en speciell stämning – och ger resenären perspektiv på sin egen tid. 

1. Hemma hos den siste greven i Pienza, Toscana

Pienza är en liten pärla till stad, nära förknippad med adelsfamiljen Piccolomini. Den mest kände var Enea Silvio Piccolomini, som 1458 valdes till till påve med namnet Pius II. Med Vatikanens resurser i ryggen genomförde Pius II en omfattande omdaning av sin älskade hemby. Bäst syns hans visioner kring piazzan framför katedralen, stadshuset och det egna palatset – ett ovanligt exempel på genomplanerad renässansmiljö i liten skala. Faktum är att grevarna Piccolomini fortsatte att bo i sitt palats ända in på 1960-talet, då den siste greven i ätten gick ur tiden. Idag är palatset museum: ett intakt, furstligt hem, komplett med möbler, porslin, rustningar och stora mörknade oljemålningar. 

2. Bevagna, Umbrien

En medeltida pärla med en varm, gemytlig italiensk stadskultur – dessutom i stort sett oupptäckt av massturismen. Här finns ändå allt man önskar: ett elegant torg med två katedraler och rådhus från 1100-talet, en trevlig gågata för kvällspromenaden och ett par bra restauranger. Under sommarens medeltidsfestival, Il Mercato delle Gaite, myllrar staden av liv, uppträden och sorlet från utomhusserveringar i gränderna.

3. Cantina de’ Ricci, Montepulciano, Toscana

I välbesökta Montepulciano finns vinproducenten Cantine de’Ricci, en av flera producenter bakom det berömda röda Vino Nobile di Montepulciano. Vinet lagras dessutom en helt makalös miljö, en sevärdhet i sig. Under kardinalspalatset från 1500-talet ligger nämligen de’Riccis katedralliknande urgamla källare med enorma ekfat i en atmosfär som tagen från ”Rosens namn” eller ”Romeo och Julia”.

Carsulae, Umbrien 

Det här var en gång en livlig romersk handelsstad på Via Flaminia, grundad på 200-talet före vår tideräkning. Idag finns en välskött arkeologisk park i lummig grönskande miljö på platsen. Det är ett perfekt ställe för en picknick med barnen, som kan klättra i ruinerna och vandra på samma nötta stenar som romerska legionärer, kejsare och handelsmän. Spåren efter deras oxkärror syns fortfarande i vägens hällar. 

San Salvatore, Spoleto, Umbrien 

Italien vimlar förstås av gamla kyrkor. I Rom finns ett par som på ett magiskt sätt överbryggar epoken mellan romarrikets fall och medeltiden, som San Clemente.  San Salvatore i Spoleto (som numera tillhör Unescos världsarv) ger en liknande upplevelse av fullständig uråldrighet. 

Kyrkan tros ha anlagts av syriska munkar någon gång under 300-talet. Den byggdes av sten och smyckades med återvunna element från romerska byggnader i trakten. Idag återstår bara de råa murarna – och så de vackra, välbevarade romerska kolonnerna, kapitälen och friserna i kritvit marmor. Tanken svindlar: när langobarderna intog Spoleto på 700-talet, före svensk vikingatid, var alltså kyrkan redan tre- eller fyrahundra år gammal. San Salvatore-kyrkan ligger på Piazza Mario Salmi 1.