GREKISKA SMÅ ÖAR  

En liten grekisk ö har allt som behövs för en lyckad semester. Du blir snabbt bekant med både ön och dess invånare. Den bjuder in och omfamnar, med sitt kristallklara vatten och värmande sol.

 

Hela Grekland doftar oregano och på de små öarna är doften ännu mer påtaglig, ostörd av andra doftintryck. Vi gör en tidsresa. För 27 år sedan var jag här, på den lilla tavernan Perama på Naxos. Mycket är sig likt och en del har förändrats. Men doften är densamma. Det är lätt att tro att förändringar är till det sämre, men så är det inte. Då, för 27 år sedan, fick du gå om du skulle ta dig från byn till denna fina strand. I dag går det en buss. Då fanns det bara en enda taverna mellan byn och stranden. Nu finns det fler att välja mellan och det ligger några stycken även på stranden – som erbjuder både skugga, vällagad lunch eller middag. De små grekiska öarna har mognat. Utbudet har blivit bredare. Men det där lilla genuina och så väldigt typiskt grekiska är kvar. Det är själen på dessa små öar. Det är tidig morgon i hamnen. Öns gäster har inte vaknat än. Öborna och tavernorna, som ligger som ett pärlband längs hamnpromenaden, har däremot vaknat. Här fylls vagnar med is och färsk fisk. Bläckfiskar hängs på tork i solen. Det är ingen morgonhets, snarare en behaglig morgonstund.

På det lilla ouzeriet Baletta har några äldre män samlats. De pratar länge och pillar på de karaktäristiska banden med pärlor i en snabb och omedveten fingerlek. Så här dags på dygnet är det starkt sött kaffe man smuttar på, kommer vi förbi vid middagstid är det garanterat ouzo i glasen. Att männen är välbekanta med ägaren råder inget tvivel på, även han tar sig tid för en pratstund med sina gäster, även med mig. Den lilla restaurangen har i tre generationer drivits av samma familj. Ägaren är stolt över både sin restaurang och sin vackra ö. Här finns allt man kan önska sig, havet och bergen. Här odlar man sina egna grönsaker och föder upp både kor och får. Ön är näst intill självförsörjande när det kommer till råvaror. Det tar ytterligare några timmar innan tavernornas lunch- och middagsgäster dyker upp. Och dessa lugna timmar är grekernas timmar. Öborna uträttar sina ärenden, morgonpratar både på caféer och i gatukorsningar. Det doftar förföriskt av nybakat bröd och nykokat kaffe.

När solen börjar gassa nere i hamnen är det fortfarande lite svalare i de små trånga gränderna i den gamla byn. Så promenaden fortsätter, längre in och längre upp. Det är påfallande lugnt även här. Små butiker med souvenirer, sandaler, väskor eller olika strandartiklar ligger vägg i vägg med grönsakshandlaren och den lilla matbutiken. Här inne i gränderna pågår vardagslivet hela dagen. Först till kvällen blandas byborna upp med besökare som fyndar sandaler och letar efter den lilla perfekta kvällsrestaurangen. Det finns en hel del att välja mellan, lika pittoreska som på vykort med vinrankor som tak i de dryga metern breda gränderna. Vi lämnar bylivet och beger oss till stranden. Vilken ska vi välja i dag? Den närmaste ligger bara ett stenkast från hamnen. De grekiska barnen badar gärna från klipporna som avslutar hamnpromenaden. Men det är inget för oss. Vi vill ha fin len sand mellan tårna, turkosblått hav som glittrar livgivande. Inte allt för mycket folk, men ändå lite bekvämlighet. Det är skönt att ligga på en solstol. Det är härligt med ett svalkande parasoll. Och det är framförallt lyxigt att slippa bära med allt detta till stranden.

 

Det blir stranden som ligger lite utanför staden och som, trots att det är en enda oändligt lång strand, har tre olika namn. Ju längre från staden desto minde folk och glesare mellan solstolarna. Så det är bara att välja vad man känner för just för tillfället. Den som söker aktiviteter hittar även det. Kitesurfing blir allt mer populärt i Grekland, och de flesta öar har sin speciella kite-strand, där förutsättningarna är som bäst och både de redan frälsta och de som vill lära sig kan samlas.

Vi väljer stranden mitt emellan, där den osynliga gränsen går mellan Agia Anna och Plaka, samma strand som för 27 år sedan. Just här är sanden inte sand utan små, små guldgula välslipade stenar, så små att de nästan är som sand men ändå inte. Den bästa av stränder om jag får välja.

När eftermiddagssolens mjuka och varma ljus dränker stranden vill vi inte gå härifrån. Nu är vattnet som lenast och solen som mjukast. Snart ska den vila i horisonten. Vi avslutar dagen på en av tavernorna på stranden. Så underbart att återse dig Naxos. En fantastisk liten ö, men som ändå är den största i sin ögrupp, Kykladerna. Jag är så lycklig att vara tillbaka, 27 år senare – jag har också mognat och är dig oändligt tacksam att du också gjort det. På ett alldeles perfekt vis.

 

Vi utgår från Naxos stad och följer kusten söderut. Agios Georgios. Där hamnen och staden slutar tar stranden vid om du går söderut. Vid stranden ligger många hotell. Det är långgrunt och sanden är finkornig. En helt perfekt strand för barnfamiljen. Här finns all service man kan önska sig med olika vattenaktiviteter, strandsängar, beach-barer och tavernor.

Agios Prokopios. Nästa strand ligger drygt fem kilometer från hamnen och är en av de populäraste stränderna på ön. Den har blivit utsedd till Greklands tredje bästa strand! Här kan du välja att hyra en solsäng eller lägga dig direkt på stranden. Det finns både livligare delar med vattensporter och lite lugnare platser längst den två kilometer långa stranden. Agia Anna. Fortsätt söderut och du kommer till Agia Anna, en bred vacker strand med både sanddyner och cederträd som ger en skön skugga. Den lilla stigen hit från Agios Prokopios tar dig förbi en liten kyrka och flera små vikar. Är du tidigt ute kan du få en för dig själv. Numer är det alltid nära till en trevlig taverna från stranden. Och även här kan du hitta olika vattensporter.

Plaka. Agia Anna blir Plaka, och här blir stranden något bredare och ännu vackrare. Havet är bländande turkosblått. Ibland är stranden den finkornigaste sand man kan önska sig och ibland består den av små välslipade stenar. Det är bara att välja vad som passar dig. Det är gott om plats för alla, både om du vill hyra solsäng eller hitta en egen avskild plats. Längs den långa stranden finns flera små trevliga tavernor med bord på stranden.

Mikri Vigla och Orkos. Det här är surfarnas strand. En mycket vacker strand med en dramatisk klippa som delar Mikri Vigla från Orkos, som i sin tur är en förlängning av Plaka. Det är här Kitesurfarna samlas, men du behöver inte vara biten av sporten för att njuta här, där vattnet om möjligt är ännu mer turkost.